Att Pyret och Polarn får spendera många långa dagar tillsammans verkar vara guld för syskonkärleken. Nog för att de fortfarande snor varandras saker, skriker varann rakt i ansiktet och ger varandra tjuvnyp och rena slag men det börjar balanseras upp. Nu är det lika mycket goa kramar, gemensamma lekar och de raraste "f'låt". Man kan säga att lika ofta som de skriker på varandra för att de har något pågående världskrig så skriker de för att de tycker att det är superkul att skrika båda två och därför försöker överrösta varandra.
Pyret har allt mer lagt sig till med storasyster-rollen och vill hjälpa Polarn med allehanda göromål så som att klä av sig skorna, borsta håret, borsta tänderna och dricka. Hon vill gärna hålla handen och bjuda på ätbara saker och, som den lilla matvägrare hon är, har upptäckt att lillasyster är ett behändigt matvrak som hon kan lasta över sina portioner till.
Polarn har i sin tur upptäckt att hon kan få sin stora idol att härma henne, se henne och pyssla om henne. Vilket inte bara gör henne till ett ännu större tuggummi under Pyrets sula utan också har lett till att hon ber att Pyret ska göra saker med hjälp av sin neandertalar-kommunikation "uhn-uhn-ah-ah" *pekar*.
Win-win liksom.
Att hitta dem ligga sida vid sida på golvet delande på majskrokar medan de tittar på Dora, höra dem gapskratta när de busar tillsammans i vagnen, se dem stå och krama varann lite spontant, gör det värt det.
Med det menar jag de rabiata utbrotten, att de aldrig sover, den fabulösa envisheten, det eviga torkandet av snor, mat och kiss och att man aldrig får ha någonting ifred.
När jag tänker på det så behöver de göra rätt lite för att väga upp rätt mycket.
Kommentarer