När jag ligger där på golvet och leker häst för att Pyret vill borsta mitt hår och sedan mina tänder, med samma borste... När hon säger:
"Sååååå jaaa, lilla gumman, du är en sån duktig häst, jag tycker så mycket om dig. Åhhhh! Vännen."
Samtidigt som Polarn bestämmer sig för att leka kram; hon rusar fram, kastar sig i famnen, säger "Kjaaaam!!" och ger den varmaste kramen i världen, för att springa bort några meter, vända och upprepa proceduren några gånger. "Några gånger" i barnversion, vilket alltså betyder allt mellan två och hundra beroende på vad som får dem att ledsna.
Där och då, när de klappar, kramar, leker, visar kärlek, kramar varandra ibland, Pyret kallar Polarn "söt", allt är gratis och värt alla miljoner och diamanter i världen, så betyder alla utbrott och vaknätter ingenting.
Just då är verkligen ren kärlek, just då älskar jag dem så mycket att jag inte kan titta mig mätt eller sluta klappa och krama tillbaka.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer