Med största tvekan gav vi oss på att åka till ett lekland med våra tornados.
Vi hann inte mer än innanför dörrarna innan båda barnen stod och studsade som om de hade slickat i sig en hel påse med socker. Pyret ville rusa in på en gång, "Det är jättestort!!!" och Polarn hoppade jämfota, pekade och skrek.
Jag kan väl känna att de är lite i minsta laget för att få ut det mesta ur den typen av aktivitet av två skäl:
De är lite fega och vågar inte ge sig på mer än hälften av grejerna.
De måste ha hjälp av oss i allt.
Men vi åkte rutschkanor, klättrade och cyklade på skitsmå cyklar innan vi lyckades peta i dem lite lunch till hyggliga priser. Pyret fortsatte rusa runt ett tag till efter lunch medan jag tog med Polarn ut på barnvagns promenad, eftersom hon mest fnittrade, snubblade och kliade sig i ögonen. Hon slocknade ganska snart.
Vi päron hade brännmärken lite här och där och ont i röven av alla märkliga skarvar i rutschkanorna, träningsvärk av allt klättrande och ont i öronen av ljudnivån.
Jag känner spontant att det kommer vara ett toppenställe när de är tillräckligt stora för att röja runt där lite mer på egen hand. Tills dess kommer jag stå ut med att åka till liknande inrättningar för att arvsmassorna uppenbarligen gillade det skarpt.
Kommentarer