Fortsätt till huvudinnehåll

Från första ögonkastet.

Ni vet, ibland träffar man ju på människor där man snabbt inser att man funkar bra ihop. Så där att det känns som att man har känt varann i hundra år fast man inte har det.
Idag när Pyret öppnade ögonen efter en liten middagslur stod "Annika" i dörröppningen bakom mig medan jag väckte henne. Pyret tittade förvånat och lite yrvaket på henne och började le. Jag frågade om hon ville gå och hälsa på mammas kompis "Annika" och ungen nickade, log, klev ur sängen och mer eller mindre sprang fram och gav henne en kram.
Typ en vaken minut, sen var hon liksom in lööööv. "Annika" skulle sitta bredvid henne vid middagen, hon skulle följa med in på rummet och leka efteråt, hon skulle sitta i soffan med Pyret när det var dags för välling, hon skulle sätta på nattlinnet och hon skulle läsa godnattsagan.
När jag satte mig hos Pyret för att säga godnatt och som vanligt frågade:
- Har du haft roligt idag?
svarade hon:
- Mmmm, det var roligt att träffa "Annika".

Jag vet att en lärare jag hade under vårdutbildningen hävdade att det där med personkemi nog inte var mer än en ursäkt för folk som inte kom överens att slippa ta tag i saken och en bekräftelse för egot för de som kom överens. Men hur förklarar man då en sån här sak? Pyret har blivit förälskad i några andra av mina vänner, Greken fick höra att Pyret älskade henne efter ett tag, vilket mitt ego i så fall skulle kunna tolka som att jag har god smak och en vansinnig tur med de vänner jag får. Rent logiskt skulle man kunna se det som att hon känner av att det är en människa mamma trivs med och därför trivs hon också med den personen. Men den här gången var det banne mig kärlek vid första ögonkastet, hon hann aldrig känna av någonting, och då måste en sån sak som personkemi visst finnas. Eller?

I vilket fall som helst så känns det skönt att ha fått en unge som kan och vågar knyta an till andra vuxna och ganska charmigt att betrakta hur ogenerat förälskad hon kan bli.
Min hemliga plan är ju självklart att hon ska bli så där galet charmigt förälskad i mina sköna polare så att jag kan utnyttja dem till barnvaktstjänster inom sin tid. Men säg inget om det till dem bara.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.