Fortsätt till huvudinnehåll

Från första ögonkastet.

Ni vet, ibland träffar man ju på människor där man snabbt inser att man funkar bra ihop. Så där att det känns som att man har känt varann i hundra år fast man inte har det.
Idag när Pyret öppnade ögonen efter en liten middagslur stod "Annika" i dörröppningen bakom mig medan jag väckte henne. Pyret tittade förvånat och lite yrvaket på henne och började le. Jag frågade om hon ville gå och hälsa på mammas kompis "Annika" och ungen nickade, log, klev ur sängen och mer eller mindre sprang fram och gav henne en kram.
Typ en vaken minut, sen var hon liksom in lööööv. "Annika" skulle sitta bredvid henne vid middagen, hon skulle följa med in på rummet och leka efteråt, hon skulle sitta i soffan med Pyret när det var dags för välling, hon skulle sätta på nattlinnet och hon skulle läsa godnattsagan.
När jag satte mig hos Pyret för att säga godnatt och som vanligt frågade:
- Har du haft roligt idag?
svarade hon:
- Mmmm, det var roligt att träffa "Annika".

Jag vet att en lärare jag hade under vårdutbildningen hävdade att det där med personkemi nog inte var mer än en ursäkt för folk som inte kom överens att slippa ta tag i saken och en bekräftelse för egot för de som kom överens. Men hur förklarar man då en sån här sak? Pyret har blivit förälskad i några andra av mina vänner, Greken fick höra att Pyret älskade henne efter ett tag, vilket mitt ego i så fall skulle kunna tolka som att jag har god smak och en vansinnig tur med de vänner jag får. Rent logiskt skulle man kunna se det som att hon känner av att det är en människa mamma trivs med och därför trivs hon också med den personen. Men den här gången var det banne mig kärlek vid första ögonkastet, hon hann aldrig känna av någonting, och då måste en sån sak som personkemi visst finnas. Eller?

I vilket fall som helst så känns det skönt att ha fått en unge som kan och vågar knyta an till andra vuxna och ganska charmigt att betrakta hur ogenerat förälskad hon kan bli.
Min hemliga plan är ju självklart att hon ska bli så där galet charmigt förälskad i mina sköna polare så att jag kan utnyttja dem till barnvaktstjänster inom sin tid. Men säg inget om det till dem bara.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...