Det är lite märkligt hur många gånger jag bara sedan i höstas fått frågan:
- Men vad då, du dricker inte (alkohol) alls längre? Alltså ingenting? Varför inte det?
Speciellt med tanke på att jag aldrig någonsin fått frågan:
- Så varför dricker du (alkohol)?
Nu kan jag ju dra fram förklaringar:
Efter ett långt uppehåll (preggotime) tålde jag det sämre, insåg hur löjligt det lät att man måste "vänja kroppen" vid alkohol för man "vänjer den" ju eftersom att den behandlar alkohol som gift.
Alkoholhaltiga drycker smakar inte gott längre.
Jag gillar inte att bli berusad.
Alkohol gör mig skittrött och det är lite obekvämt när jag redan kämpar allt jag kan för att hålla tröttheten borta.
Jag har sett Pyret bli rädd när hon har sett personer bli lite berusade, vilket tydligen är vanligt att barn blir eftersom det är lite läskigt att se en person de känner bli förändrade i sin personlighet. Jag känner att jag vill bespara henne, och Polarn, det obehaget.
Som exempel.
Fast framöver tänker jag att det väl räcker med att fråga:
- Varför dricker du?
och sen säga:
- Det svaret fast tvärtom och lite annat.
Eller, egentligen, vad i hela världen spelar det för roll att jag har valt att inte dricka alkohol längre? Varför är det ens något att fråga om? Det är ju som sagt aldrig någon som frågar varför man dricker.
Kommentarer