Så har jag en hel veckas semester att se fram emot. Den andra av två.
Under hela det absurt långa sommarlovet blir det ju bara två veckor med maximal ledighet, det vill säga två veckor där jag varken jobbar eller är ensam med barnen. Det var ju kanske inte så bra planering kan jag känna nu, men sommarjobb, semester och förskoletider på syskontimmar är inte en höjdare att få ihop.
Idag har jag känt mig sliten på riktigt, på ett faktiskt oroväckande sätt. Fast det är kanske väntat efter formen jag var i, eller snarare ur, när jag lämnade min maraton-preggo-kolik-föräldraledighet. En skoltermin är väl kanske inte mycket till "ledighet" för att komma i form.
Fy vad gnälligt.
Vilken tur att fina Greken kom förbi med sin fina grek och lös upp vardagen lite med fina presenter, avundsvärd solbränna och varma leenden. Så fint att ha så fina vänner.
Kommentarer