Eller i Polarns fall; ropa Aj!
Det är hennes nya hangup, hon säger Aj! hela tiden. Verkligen h e l a t i d e n.
Nu är hon ju planetens klantigaste bebis, hon är mästare på att snubbla och kan dratta på ändan bara av att står rakt upp och ner på ett tomt, plant golv. Hon klämmer fingrar, slår i skallen och tappar saker ofta, men inte ens i närhet av så ofta som hon säger Aj!
Jag försöker förklara för henne att om hon fortsätter så där så kommer vi inte reagera den dagen hon gör sig illa på riktigt, fast då tittar hon bara mig rakt i ögonen och säger: Aj!
Det går inte att lita på den där ungen.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer