Idag är jag officiellt över som artist. Jag klarar mig med nöd och näppe igenom arbetspassen men sen finns det ingen energi kvar i kroppen.
Jag vet inte hur jag ska klara mig igenom morgondagen när det dessutom kommer bli lite extra ös på jobbet med fler patienter än veckan hittills har bjudit på. Idag snubblade jag på mållinjen och var så slut att jag nästan tog till lipen när herr B.o.B. inte var hemma när jag tittade på klockan och den visade 18.01. Ännu mer höll jag på att klappa ihop när jag insåg att jag behövde hoppa in i duschen innan jag kunde gå och lägga mig. På den nivån är det.
Imorgon är det i alla fall sista dagen innan maken går på 4 veckors semester. Barnen kommer dock fortsätta hålla sitt tempo, det blir ju inte till att slappa i en hängmatta direkt.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer