Vid en förhandling värdig EU kommissionen skulle vi få Pyret att ta sin medicin imorse. Hon vägrade. Hennes argument började svagt med ett "Den är äcklig, jätteäcklig, den smakar blä!". Varpå vi släppte pratet om att den skulle hjälpa till att få bort aj och doktorn har sagt att hon måste ta den, för att gå in i hårda förhandlingar. "Du får såna där lördagsgodisar!"
Hon kommer garanterat hamna i ett yrke där hon på något sätt kommer syssla med förhandlingar, hennes framtid är utstakad, vi kunde förstå det när hennes nästa argument kom efter en stunds funderande:
"Polarn äter medicinen så äter jag upp godiset, okej?!"
Hon är lika påhittig som hon är envis.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer