attvarabob

Jag började dagen med yoga. Att djupandas och sträcka ut spända muskler kändes som den bästa början för den här dan före dopparedan. Pyret var lagom på tvären, säkert på grund av förväntningar, men det medförde humör som pendlade mellan hopp och förtvivlan. Vi ägnade oss åt några spel, varav detta var det som satte punkt för den goda stämningen: Polarn vann och jag kom tvåa. Så kan man ju inte ha det. Pyret var helt med på spelets regler i de andra spelen, eftersom hon vann, om man säger så. Hon var väldigt entusiastisk i det här spelet också, när hon till en början ledde. Lite vinnarskalle på den där. Det stod ganska mycket bakning på agendan idag, för julen handlar ju om socker, det vet ju alla. Jag kanske måste sluta följa Lindas bakskola, så mycket att baka, så lite tid. En del bakning skötte jag på egen hand, annan fick jag mest agera assistent till arvsmassorna. Vi rodde denna dag i hamn. Arvsmassorna somnade nästan i vanlig tid, Pyret läste för omväxlings skull en ...

Det är fullt möjligt att detta var den tröttaste dagen någonsin. Jag hade ytterst svårt att hålla mig vaken, och har nog aldrig längtat så intensivt efter ledighet. Så hur gör man då, för att ta sig genom en sån här dag? Man överkonsumerar socker, det är hur man gör. Det är ju väldigt praktiskt att det var en avtackning på gårdagens lunch, vilket innebär överbliven tårta till frukost. Näpp, jag var inte ensam om att sitta där och mumsa tårta till morgonkaffet. Man är också sanslöst tacksam för att arbeta med ett gäng godisråttor, vilket innebär att båda lunchrummen var belamrade med godis av alla möjliga sorter. Det var en lugn arbetsdag efter en intensiv period, så jag kunde dessutom lyxa till det med lite flex. Och om jag haft värsta gör-vad-du-vill-dagen, borde väl arvsmassorna också få en. Så vi köpte godis och chips och tog filmmys när vi kom hem. Mer socker! Vi tittade på Frost förresten, den har vi inte sett på läääänge. Vi hade glömt halva filmen, vilket kändes om...

Den där julstämningen man hade när man var liten är ju inte lika lätt att fånga upp som vuxen. Julstjärnor, adventsstakar och julkalendrar räcker inte till. Idag skulle jag och arvsmassorna roa oss på egen hand, så vi la i en extra växel för att få lite julkänsla. Vi "bakade" pepparkakshus, sådana i mini format. Och vi begick dödssynden att klä granen redan nu. Det var diskussion om det där på en lunchrast häromdagen. Starkaste argumentet för att klä granen dagen innan jul var att så var det när man var liten och traditioner bryter man ju inte. Men det var helt okej att bryta traditionen att ha granen kvar till tjugondag Knut, för så länge orkade man ju inte ha kvar den. Alltså, man håller på de traditioner man gillar, och avfärdar de man inte gillar. Så roligt. Jag tänker att jag hellre bygger upp lite jul en tid innan, eftersom jag känner att hela grejen tar slut på juldagen. Något annat som är lite roligt är att herr B.o.B. börjar komma hem med julklappar f...

Så var det äntligen fredag. Egentligen oklart varför man börjar "fira" helgen redan på fredagsmorgon, då är det ju fortfarande en hel arbetsdag kvar att slutföra. Innan min dag var avklarad skulle jag få variera mellan mina vanliga arbetsuppgifter och hålla en föreläsning för läkare. Den här gången med mikrofon som värsta Britney Spears, och jag blev inspelad. Vad håller jag på med egentligen. Det hela verkar ha gått bra. Med det där rätt vanliga personlighetsdraget där jag antar att folk bara säger saker för att vara snälla, så är det svårt att bedöma. Men jag fick förlängt med 15 minuter och personer ställde frågor, så det var väl ett gott tecken utöver beröm. Efter hämtning av arvsmassor och lämning av dessa i hemmet, gjorde jag som förra fredagen och vände mer eller mindre i dörren. Jag tog tåget till stan och åt middag med före detta kollegor, fast flera stycken den här gången. Vegetarisk hamburgare med tillbehör, och en cheesecake till efterrätt fick det bli. Nu ...

Inte längre andfådd, ingen värk i bröstet eller i muskler och mycket mindre trött. Så där så att jag kan ta en riktigt rask promenad till Pyrets nya skola efter jobbet. Jag hade tänkt slöa mig lite och ta bussen istället för att promenera idag och gick från jobbet lite senare, men den enda bussen som åker till skolan var rejält försenad så jag var tvungen att gå i alla fall, fast på mycket kortare tid. Men jag blev inte helt slut. Jag orkade dessutom stressa vidare för att hämta Polarn, och få hem båda arvsmassorna innan jag kastade mig på ett tåg för att hinna möta upp en före detta kollega. Fortfarande inte trött. Vi sågs och åt en härlig middag tillsammans här: På en restaurang som heter Magnolia. Jag åt en panengcurry med tofu och en körsbärspannacotta. Riktigt bra. När jag kom hem orkade jag vara uppe en stund istället för att direkt gå och borsta tänderna. Jag håller alla tummar för att orken verkligen är tillbaka, för jag har saknat den. Det känns helt fantastiskt a...

Jag hade bråttom till jobbet imorse för att jag behövde ta emot en patient tidigt. Därför blev det lite bekymmersamt för mitt katthjärta att fundera över hur jag skulle hantera den här: På promenaden till förskolan kom det en katt. Den jamade innan den ens såg oss, och kom fram för att bli klappad så snart vi kom nära. Arvsmassorna var inte sena att tillmötesgå den begäran. Problemet var att sen följde den med oss. Länge .  Först tyckte jag att det var lite lustigt.  Sen började jag oroa mig för att katten var vilse.  Vi har aldrig sett den förut, och den ville uppenbarligen inte lämna oss. Men jag hade verkligen inte tid att ta hand om en vilsen katt,  även om det skulle gjort arvsmassorna överlyckliga. När vi kom till en bro över en hårt trafikerad väg vågade katten inte följa med och vi lämnade farbror Mårrhår (Pyrets idé) bakom oss. Efter att ha lämnat Polarn på förskolan och gick samma väg tillbaka, var katten borta.  Jag har tänkt på den d...

När man väl kommit in i den där fixarkänslan är det väl lika bra att köra på. Så Pyret fick lite hyllor i sitt rum. Med ett litet rum gäller det att tänka på höjden. Min axel gick möjligen från att vara lite ålders-atros-pestig, till att klapp ihop av allt skruvande. Fast jag tänker att då matchar det den absurda värken jag har bakom örat på andra sidan kroppen. Det ger lite balans liksom. Under tiden roade sig herr B.o.B. med att lägga trall på uteplatsen. Kan ju varit trevligt att fått njuta av det under sommaren, men nu har vi det ju mysigt till nästa sommar istället. Bättre sent än aldrig är väl hur alla barnfamiljer jobbar. Möjligen slet herr B.o.B. också ut några kroppsdelar där, men han hade i alla fall sällskap: Till kvällen lagade jag broccolisoppa till middag. Jag blir inte klok på arvsmassorna. Ena stunden heter det att de önskar sig broccolisoppa till middag, sen infaller högtiden där broccolisoppa är att anse som hädelse eller något, idag tog Polarn två p...

Efter en natt med bara några uppvaknanden och märkliga smärtor, sov jag ända till 8.30. Eftersom jag blev näst intill serverad frukost så hjälpte jag till att göra rent köket efteråt. Kan hända att jag lade märke till vissa skillnader i hur det kan se ut när köket görs rent, beroende på städare. Kan också hända att jag tog hand om saker som legat i väntan på att tas omhand sedan någon vecka tillbaka. Fast jag inte skulle. I bara farten kanske jag också gjorde rent och plockade undan några andra saker i hemmet, bara för att jag inte orkade se det. Men annars har jag inte städat eller plockat undan på mer än en vecka. Det vill säga; inte jag heller. Inte tog jag tag i vad vi skulle göra med denna fina sensommardag heller. Jag satte mig istället på balkongen med Polarns fina solros till sällskap. Så först runt lunch beslutades det att nejsägarna skulle få stå tillbaka och att vi skulla åka in till söder och hitta någon god lunch. Det gjorde vi. Förlåt för de inte så I...

Jag tänkte att det var bäst att aktivera arvsmassorna idag, köra slut på dem. På så sätt kanske de skulle kunna somna hyfsat på kvällen, trots att morgondagen väntar. Pyret är nervös inför skolstart eftersom hon inte fått någon information om hur livet som ettagluttare kommer se ut. Polarn är nervös för att gå tillbaka till förskolan eftersom bästisen försvinner iväg till skola, och många andra kompisar gör detsamma. Så vi drog till Skansen. Det blir alltid mycket att promenera. Med kamerorna i högsta hugg fick de också väldigt mycket att se. Vi gick in på Akvariet så att de fick försöka fota lemurerna. Men också alla ormar, som plötsligt var ytterst intressanta. Polarn blev ruskigt besviken över att klapphörnan inte var öppen, hon hade så bestämt sig för att klappa spindeln idag. Hon nådde ju inte riktigt förra gången. Jag kände mig också snuvad på en möjlighet att utmana min spindelfobi. Besvikelse blir alltid värre med lågt blodsocker, speciellt för Polarn, så efter Akvari...

Man får gråta om man vill, var ska tårarna annars ta vägen? sa Polarn så klokt när vi tittade på film. Kanske borde man gråta lite oftare? Själv kom jag på när jag började gråta senast, att det nog var ett år sedan sist. Lite gråtfärdig blev jag idag av att behöva tjata mig till att få gå ut på promenad för att slippa få nytt ryggskott, eller lappsjuka. Det är ju bra märkligt att arvsmassorna inte orkar gå och blir sjukt snabbt trötta när det är en planerad promenad, men kan gå en hel dag när man är ute på äventyr. För att sysselsätta mig med något bestämde jag mig för att ordna lite middagsmys. Jag köpte extra goda saker att ha på den hemgjorda pizzan, som kronärtskocka, fårost, rucola och pinjenötter, och lite goda tillbehör, som oliver och melon. Till efterrätt bakade jag  Banankaka , ett nytt recept. Arvsmassorna blev besvikna men jag blev i alla fall väldigt nöjd. I sista stund skrev herr B.o.B. och talade om att han skulle ut på AW, sådär när jag är precis på bristning...

Utan några planer på att åka in för insiderbrott så känns tillvaron just nu mest som att aspirerar för att bli nästa hushållsguru. Jag pysslar, städar, planterar blommor, bakar och lagar mat. Därför passar det väl att leverera dagens middagstips: Zucchinifritters med bulgursallad  hämtad från Coop. Det finns bra tips bland deras 4 personer 80 kronor-recept, många som dessutom går fort att få ihop. I övrigt finns bara nejsägare att rapportera om, och det är ju varken intressanta eller upplyftande nyheter, bara vardag. Så jag utelämnar alla nej från dagens redogörelse, liksom att beskriva hur bristen på upplyftande händelser påverkar undertecknad. Jag ägnar tid åt att googla recept istället.

Jag är så uttråkad. Långt ifrån sysslolös eftersom jag är tjänarinna till arvsmassorna från morgon till kväll, men inte särskilt stimulerad. Att spendera så mycket tid hemma gör också att jag blir uttråkad av hemmet. Jag sätter igång och hittar på projekt eftersom jag inte känner för att titta på valfri Pixar/Dreamworks/Disney film för femtioelfte gången, men heller inte har någon lust att ägna semester enbart åt att sköta hushållet. När jag jobbar är jag allt för trött för att orka engagera mig, nu finns allt för mycket tid för att bli uttråkad av allt möjligt. Ett projekt var att förnya det trista köket. Svintråkigt standard kakel fick mörkgrå "marmor" för ett tag sedan, det var jag trött på nu. Så vi köpte dekorplast. Fake news, kan man kalla det. Passade tjusigt som bakgrund till dagens andra tidsfördriv, och dagens tips; en Kardemummakaka  som var riktigt härlig. Jag bytte ut vinnaren i receptet mot hallon. Jag håller på att klättra på väggarna här hemma...

Den värsta ryggskotts värken är borta, men kvar finns värk i rygg, höfter och armar. Det finns också lite yrsel och vag huvudvärk emellanåt, tillsammans med ett svagt illamående som kommer och går. Sådär så att jag inte mår bra, men heller inte riktigt dåligt. Fasligt irriterande. Eftersom inget blir bättre av att man går och känner efter hur man mår, så kan man väl lika gärna hålla igång tänker jag. Tillsammans med mammakompisen tog vi arvsmassorna till Tekniska museet. I detta gigantiska hus med rum efter rum av saker att se och göra, spenderades oförklarligt långa stunder till att leka med skumklossar och på tomma yogamattor som använts vid en uppvisning (som var slut). Jag upphör aldrig att förvånas över vad de anser vara roligast att sysselsätta sig med. Eftersom temat på tekniska just nu är robotar kan man tänka att utställningen med massor av olika robotar skulle slå högre, men icke. Jag tyckte däremot att det var coolt. Också väldigt creepy av en anledning jag inte riktigt ...

Det blev föreslaget att ta en promenad ut till Blockhusudden för att göra ett besök på fiket där. Så då gjorde vi det; gick från Stockholms södra ner till färjan vid Slussen, och därifrån ut till Blockhusudden. Det var en fin promenad, och lång promenad, som hade blivit väsentligt trevligare om caféet där ute inte tog 50 spänn för en vallmofralla med ost. Det var det enda alternativet för arvsmassorna, som inte uppskattar smörgåsar, paj eller sallad med ädelost, getost, räkor eller dijonsenap. Själv slog jag till på en skiva rågbröd med en skiva getost och en halv avacado för 75 pix tror jag det var. Vi var så tvungna efter en sådan lång promenad ut till där det inte fanns andra alternativ.  Innan min arma lekamen, som alltid är i ett stadie där den känns som i en evig uppförsbacke präglad av trötthet men ännu mer så den "däringa veckan", gav upp efter dagens bravader, gav jag lite omsorg till mina blomster. En övervuxen Aloe Vera fick större kruka, ny jord och rensning av...

Hur man får ett sådant omdöme? Man åker till Vinterviken. Vi tog lite lunch på restaurang Winterviken, och den var delikat. Jag slog till på en ost- och purjlökspaj med en imponerande sallad till. Sen tog vi en promenad eftersom det för en gångs skull var sommarväder. Arvsmassorna fick doppa fötterna och började genast leta efter helt perfekta stenar. Jag vet fortfarande inte vad den där besattheten av stenar har för evolutionärt syfte, men alla barn verkar drabbas.  Själv invigde jag senaste fyndet från H&M. För tydligen är det så att om jag ska slippa skavsår, då ska jag köpa skor där. Märkligt. Det var alltså detta som Polarn gav omdömet "Bästa dan någonsin!", varpå jag genast passade på att fråga om det var bättre än att sitta hemma och titta på tv. Det var det.  Resten av dagen gick åt till att packa och fixa. Färjan mot nya äventyr går klockan 5, så det blir inte mycket till sömn innan vi behöver ge oss av. Fast sömnbrist är...

Vi tog oss i föräldrakragen och drog med arvsmassorna till Junibacken . För första gången. Jag vet, helt sjukt att vi aldrig varit där. Att det dröjt är för att jag dels varit avskräckt av historierna om långa köer och ständigt fullt. Men också att det känts så hajpat att jag varit säker på att bli besviken. Men nu så. Något annat jag läst mig till var att sagotåget var da ting, så vi slängde oss in i kön till det så snart vi betalat inträde. Jag har hört att den ska vara en fin/bra/härlig upplevelse, och det var den. Så mycket mer än ett tåg, mer som en vagn som svepte genom höjdpunkter i Astrid Lindgrens sagor, och upp i luften. Fantastiskt. Mer än jag hade förväntat mig. Sen klev vi ut från resan. Arvsmassorna hittade en rutschkana i Ville Villekulla som roade dem så där som bara rutschkanor kan. Under tiden hittade jag en karta över plejset. Det tog mig en lång stund att lista ut att det som stod på kartan var allt som fanns där, jag letade efter en till karta. För ...

Påskhelgen inleddes med att ta ledigt halva skärtorsdagen. Det var rätt skönt efter en ganska tung arbetsvecka som mest fått mig att känna mig otillräcklig. På eftermiddagen fick jag även möjlighet att känna mig otillräcklig som mamma när arvsmassorna tog till tjuvnyp för att försvara rätten till en plastbit från en förpackning. Jag försökte förmedla det absurda i att bråka om vad som egentligen var skräp när de har ett rum med så mycket riktiga leksaker och pyssel att det nästan inte får plats. Jag kan ha behövt en mer pedagogisk framtoning, men var rätt chockad, och ledsen, över att de faktiskt tog till tjuvnyp, det händer så sällan. Budskapet verkade trots allt gå hem, även om det inte var några solida mammapoäng på den situationen. Mer en klapp på axeln för gott försök. Bättre blev avslutet på dagen när mammakompisen och jag gav oss på utfodring på det här stället: Till skillnad från karaktären Cliff Barnes, som jag minns som ett ordentligt stolpskott, så var det här ett ri...

Jag kan inte betona det nog; Jag. Älskar. Hotellfrukost. Att välja vilket bröd man än känner för, ha tillbehör man aldrig orkar ha redo hemma, att välja miljarder saker att ha i yoghurten, att äta både kall och varm mat, vad finns det inte att älska med det? Nu är dessutom arvsmassorna i en ålder där de kan sitta still och äta frukost i alla fall i tio minuter utan gnäll. Står man sen ut med gnäll i tio minuter så har man hunnit få i sig en väsentlig del av utbudet på buffén.  Under dagen styrde vi kosan mot Köpenhamn. När vi klev på tåget som skulle föra oss dit, klev en medelålders man på före oss. Han gick fram till en sittplats för fyra personer och stod kvar där tills vi kommit ombord. Då sa han: " Ta den här ni, så får ni sitta tillsammans ." och gick tillbaka till ett säte för två och satte sig. Alltså, hur snällt var inte det? Vi verkar ha en snälla-människor-jackpott den senaste tiden.  Staden bjöd på strålande sol och värme (vinterjacka var en dål...

Jag kan väl inte vara sämre än alla andra, nu var det min tur att få feber, hosta och bli snorig. Sjukdag idag alltså. Så jag fick ta det lugnt, som att ägna dagen åt att lägga klart nästa 500-bitars pussel. Så himla lagom aktivitet en sån här dag. Man kan också glo på Blocket. Jag har under en längre tid letat efter "nytt" bord och "nya" stolar till köket. Det har inte varit lätt. Jag ville inte köpa nytt, jag tycker att det är så himla onödigt, och lite tråkigt, så jag har sonderat andrahands marknaden.  Lite kinkig har jag varit, jag bestämde mig för att jag inte ville ha vitt, jag ville inte ha ek och jag ville inte ha stålben. En snabb analys skulle kunna säga att det vill ingen annan heller, för det var till största del möbler i vitt och ek som annonserades ut. Blocket är ett ställe där det är lätt att få en känsla för vad som är på väg att bli omodernt.  Men så idag hittade jag en annons. Lagom stort bord, rätt färg och stil, med förlän...

Igår frågade jag arvsmassorna vad de skulle önska sig om de fick en önskefrukost. Svaret blev detta: De ville ha frukt, bär, gott bröd med gott pålägg, och småyoughurt. Det kändes som något värt att uppmuntra, med en inte försumbar egen vinning i ekvationen. Jag älskar fortfarande frukost, extra mycket när det är plock-frukost. En extra härlig frukost känns nödvändig när resten av den lediga dagen mest ska ägnas åt trista saker som städning och storhandling. Under just storhandlingen på City Gross frågade arvsmassorna om de kunde få nya vantar, och jag kände mig  A, generös (de kostade 10 spänn) B, Strategisk (de försvinner och blir förstörda i en makalös och nästan beundransvärd takt). Ytterligare en gång blev skillnaderna mellan arvsmassorna så framträdande. Låt mig presentera Polarns val: Låt mig presentera Pyrets val: Det är ju så otroligt spännande att de kan bli så olika i smak och tycke. Det känns dessutom som att de utvecklas åt olika håll ännu fortare nu när de...