Jag kan inte betona det nog;
Jag. Älskar. Hotellfrukost.
Att välja vilket bröd man än känner för, ha tillbehör man aldrig orkar ha redo hemma, att välja miljarder saker att ha i yoghurten, att äta både kall och varm mat, vad finns det inte att älska med det? Nu är dessutom arvsmassorna i en ålder där de kan sitta still och äta frukost i alla fall i tio minuter utan gnäll. Står man sen ut med gnäll i tio minuter så har man hunnit få i sig en väsentlig del av utbudet på buffén.
Under dagen styrde vi kosan mot Köpenhamn.
När vi klev på tåget som skulle föra oss dit, klev en medelålders man på före oss. Han gick fram till en sittplats för fyra personer och stod kvar där tills vi kommit ombord. Då sa han: " Ta den här ni, så får ni sitta tillsammans." och gick tillbaka till ett säte för två och satte sig. Alltså, hur snällt var inte det? Vi verkar ha en snälla-människor-jackpott den senaste tiden.
Staden bjöd på strålande sol och värme (vinterjacka var en dålig ide). Nyhavn och Ströget var fullkomligt packade av människor som också gillade att strosa runt i våren.
Det var helt kört att få tag i ett bord på uteservering, men inne i en av restaurangerna kunde vi slå till på smörrebröd och en Carlsberg. When in Köpenhamn liksom.
Arvsmassorna var fantastiska promenadmästare, som alltid. Vi roade dem med att gå in på både Guinnes world record och Ripleys belive it or not, ta en fika, kolla in vakterna vid slottet och att äta glass.
Från 10 på morgonen till 16.30 promenerade vi runt, jag var nog mer slut än de var.
Imorgon får jag mer hotellfrukost. Det känns bra.
Kommentarer