Kvinnokamp i mindre skala.

Idag fick jag igenom ett krav jag haft angående min arbetsmiljö i nästan ett års tid. Lättnaden var total. Samtidigt fick jag en lite bitter eftersmak då den manliga chefen också använde formuleringar som blandade förståelse med att väcka lite skuldkänslor.
Nåväl. Greken påminde mig om att det här inte var något som cheferna till sist gav mig, utan något jag kämpat mig till. Ge mig själv lite cred liksom.

Eftersom jag sedan länge redan planerat att träffa vitamin-c efter jobbet blev det ett litet firande av min seger. Och i den där eviga tröttheten, där jag mest har lust att ställa in alla aktiviteter, blev jag påmind om att det också kan ge energi att tvinga sig iväg även när orken tryter. Ett härligt kvällssnack över en fika, där två trötta småbarnsmorsor kan ösa ur sig hög igenkänningsfaktor, piggar upp tillvaron lite. Och vad passar bättre en sådan här dag än lite kvinnlig solidaritet.

Nu kör vi lite helg. Kanske blir det den här helgen jag får vila kropp och själ lite, just nu känns som att allt kan hända.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen