Fortsätt till huvudinnehåll

Vila lite.

Polarn vaknade med ögoninfektion, var snorig och hade lite feber. Jag ringde förskolan och meddelade att hon blev hemma idag. Barnskötaren sa att det var bra att hon fick vila lite. Jag hann precis tänka: "Vila? Har du under ditt år på förskolan inte lärt känna Polarn alls?!" Sedan, helt utan ironi i rösten, flikade hon in att det ju var skönt för mig att få vila lite också.
...
Jag sa något om att jo, VAB brukar ju vara så himla vilsamt, och tänkte åter igen att hon nog inte lärt känna vår dotter.

Vad vi hann göra innan lunch, utöver att torka snor och vara sällskap på toa:

Äta frukost.
Se en långfilm (hon valde My little pony, så klart).
Lära oss fingervirka:


Baka en sockerkaka, som hade jättekonstigt recept och därför fick kastas.
Gå och handla.
Baka en ny sockerkaka.
Se en film till (Törnrosa).
Dekorera sockerkakan inför morgondagens beställda födelsedags-väckning:

Efter lunch fokuserade vi en del på pärlplattor:


Och att hitta en liten ring som Polarn tappat i den lilla pärlburken.


När vi inte åt mellis eller lekte med katterna, eller kammade ena katten, eller letade efter superviktiga och pyttesmå leksaker som hon lagt "någonstans". Sådana saker. Och då måste jag påpeka att rapporten till herr B.o.B. när han kom hem var att jag märkt att hon varit trött, för det var hon. Hon var lugn för att vara hon. 

Jag avlägsnade mig strax efter 16, för att åka och äta middag med Ellegulle. Det var vilsamt. Annars vet jag inte om en dag med att vabba Polarn skulle kvala in som en chans att vila.  Rolig, mysig, spännande och händelserik kan den vara, men inte så vilsam. Tror man att den är vilsam så känner man nog inte riktigt Polarn. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.