Fortsätt till huvudinnehåll

Det som roar barn.

Man får gråta om man vill, var ska tårarna annars ta vägen? sa Polarn så klokt när vi tittade på film. Kanske borde man gråta lite oftare? Själv kom jag på när jag började gråta senast, att det nog var ett år sedan sist.

Lite gråtfärdig blev jag idag av att behöva tjata mig till att få gå ut på promenad för att slippa få nytt ryggskott, eller lappsjuka. Det är ju bra märkligt att arvsmassorna inte orkar gå och blir sjukt snabbt trötta när det är en planerad promenad, men kan gå en hel dag när man är ute på äventyr.

För att sysselsätta mig med något bestämde jag mig för att ordna lite middagsmys. Jag köpte extra goda saker att ha på den hemgjorda pizzan, som kronärtskocka, fårost, rucola och pinjenötter, och lite goda tillbehör, som oliver och melon. Till efterrätt bakade jag Banankaka, ett nytt recept. Arvsmassorna blev besvikna men jag blev i alla fall väldigt nöjd.

I sista stund skrev herr B.o.B. och talade om att han skulle ut på AW, sådär när jag är precis på bristningsgränsen av hemmalivet. Så det blev mys för en vuxen, och två barn, och vi tittade på Mary Poppins (den nya) som sällskap. Den var i och för sig väldigt bra.


Till kvällen introducerade jag arvsmassorna för Fångarna på fortet. Det var ju ett genidrag, om jag får säga det själv, de hoppade i soffan av spänning. Lagom nivå för dem, och med deras entusiasm blev programmet riktigt roligt för mig med.  Ibland är det oväntade saker som ger höjdpunkter i vardagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: