Fortsätt till huvudinnehåll

Goda nyheter

Dags för återbesök hos veterinären.

Vid förra besöket var värdet som ska ligga under 350 (eller nåt liknande, det var många siffror idag) på 770. Idag var det på 465. Ett par andra värden hade hamnat inom normalvärdet och hon hade gått ner från 5 kilo till 4,6. Det värdet som hade minskat minst var ett av levervärdena, vilket kunde bero på diabetesen, eller att hon har bantat. 

Summa summarum; det finns en god chans att hon kan bli tillräckligt förbättrad av att bara byta foder. Den risken som finns kvar är att hennes lever har tagit för mycket stryk. 

Yey, ändå.
Hon var inte nöjd när vi kom hem, och hon var alldeles hes av allt skrikande i bilen dit och hem. 
Jag vågar hoppas på att det här går vägen.

Dagens aktivitet
Jobbpromenaderna.
Kändes så himla segt imorse, men när jag tittade på hur mätningen såg ut så var det precis som det brukar:
Eftersom jag fastnar vid rödljus och övergångsställen lite här och där så är det fart och tempo i rörelse som är intressant, för medelvärdet kan sinkas rejält av all väntan. Dessutom är det roligt att se att jag med vinterskor och ryggsäck närmar mig samma tempo som när jag är klädd för träning. 
Jaha, sådana saker har jag nördat ner mig i, tydligen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.