Fortsätt till huvudinnehåll

Vilken dag

Iklädd det senaste sportmodet, om man vill se ut som att man klev ut på gatan 1993, gav jag mig ut på en runda tidigt imorse.
Och även utan coola kläder så lyckades jag få till min bästa runda hittills. Jag fick till och med en notis med en liten pokal på klockan. Löjligt vad tillfredsställande en digital pokal kan vara för någon som ändå håller löjligt lågt tempo och kämpar för att springa i mer än några minuter åt gången. Men all aktivitet är bra.

När himlen såg ut så här anade jag att det skulle bli härligt väder idag.
Så vi planerade en utflykt. Ett av sommarens cykelmål hade öppet med uteservering, så vi gick dit. Alltså kolla utsikten!
Och för första gången på länge kunde vi äta lunch ute. Ute som i på servering. Det var så tjusigt coronaanpassat med fiffigt kösystem och man kunde ju sitta utomhus i solen. Kolla på det här:
Wallenbergare, jag dog en smula. Vi unnade oss att sitta kvar en stund i solen och ta en fika också.
Trots denna rejäla promenad tog jag tag i vårstädning av balkong och uteplats när vi kom hem. Vilken känsla! Förutom allt damm, grannens fimpar och fågelbajs, så var det så mycket vårkänsla. Nu blir jag sugen på att plantera blommor.

Men sen vilade jag, det behövdes.
Tänk vad mycket energi lite sol kan ge.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer