Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens lördag

Vi behövde en långsam morgon och då passade Polarn på att måla på sitt senaste alster.
Hon har ett enormt tålamod och kan ägna en timme åt att få rätt nyans på ögon eller rätt struktur på pälsen. Hon har hållit på med den här tavlan i två veckor. Idag var fokus på att få till pälsen:
Jag är visserligen partisk, men skulle säga att hon har kommit på något. Jag önskar att hon ärvt det tålamodet från mig, men det har hon inte. Jag vill alltid bli klar så snart som möjligt.

Jag invigde ett secondhandfynd, vintage 80-tal blev det idag:
Tvättställningen står obligatoriskt i bakgrunden. Hur mycket kan man tvätta egentligen?

Det var dagens outfit när vi på eftermiddagen begav vi oss till Mall of Scandinavia med målet att äta buffé. Men innan det släntrade vi in på secondhand. 
Det händer ju att de som sorterar varorna butikerna får in inte vet vad de har i händerna.
Polarn hittade det här halsbandet för 89:-
Jag såg direkt att vi hade en Fröjelkula i silver i handen, värd bra mer än 89 spänn. Efter en rengöring:
Lite avis att hon ville köpa den själv, men jag är redo när hon ledsnat på den.

Pyret hittade ett sprillans nytt halsband från Edblad (ettikett kvar på) också för 89:-
Ett sånt här alltså:

Det ville hon också behålla själv. Attans.

Jag tröstade mig senare vid efterrättsbordet på La Botanica:
Första vändan:
Jag prioriterade bort rulltårta, småkakor, cupcakes och mini-prinsessbakelser:
Med en buffé i magen var det ett tufft jobb, men efter två vändor hade jag lyckats smaka på alla efterrätter jag ville. Jag vill redan tillbaka.

Vi har också hunnit med att avsluta serien Svärtan på svt.
Välgjord och spännande i lagom storlek av 6 avsnitt. Arvsmassorna blev väldigt engagerad, det var lite lagom läskigt för dem. Men som vanligt är boken bättre.

Jag har påbörjat serien The bombing of Pan am 103 på Netflix.
Riktigt bra. Jag började på en annan serie om Lockerbie med Colin Firth i huvudrollen men kom på att jag aldrig avslutade den. Den var lite segare på något sätt, men kanske värt ett nytt försök när jag sett klart den här. 

Imorgon är det dags för den årliga skärgårdsturen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.