Kära maken ska spendera helgen med att bli en bättre ledaren för sina pyjamas partyn. Det går ju inte att neka honom att utbilda sig i hur man på ett pedagogiskt sätt tar hand om små varelser som ska sparka på varann.
Även om det innebär en hel helg mellan 8 och 18.
Även om det betyder att ta hand om båda arvsmassorna själv.
Även om jag är så trött att bara tanken på det är som att be mig springa maraton.
Men se, det är där sanna vänner kliver fram, som mammakompisen. Hon tog sin arvsmassa under armen (eller tekniskt sätt i vagnen) och huserade hos oss hela dagen. Pyret och BFF fikade, drog fram halva leksaksförrådet, hoppade i soffan, jagade varann med sugrör, vägrade någon större mängd lunch, grävde i sandlådan, jagade såpbubblor, åt en hög frukt och majskrokar (i kompensation för bristande lunch) och fick små utbrott här och där. Polarn hängde med så gott det gick men blev sjukt road av att titta på.
Jag hade hand om barnen på solokvist två timmar på morgonen och mindre än två timmar på eftermiddagen.
Klockan 17.30 matade jag Polarn, Pyret ville vänta på sin pappa. Klockan 17.50 satte jag på Polarn pyjamasen eftersom hon nästan somnade i matstolen och efter det hittade jag Pyret sovande i soffan. Båda sov sött i sina sängar klockan 18.00.
Lyckad playdate.
Jag typ älskar min mammakompis.
Imorgon tänker jag helt fräckt husera hos mina päron, vara krävande avkomma jag också. Med lite (mycket) hjälp kommer jag överleva det här. Förhoppningsvis.
Kommentarer