Ibland känns det som att det är där jag sitter.
Där, i mitten.
Jag väver och väver, kanske till och med tror att det blir ett ganska bra mönster och på ytan ser det ut så.
Sen kommer en smäll och allt som byggts upp raseras. Då ska man tydligen orka väva allt på nytt. Det skulle vara skönt att bara få sitta där ett tag och titta på det fina jag skapat.
Kommentarer