En av mina närmaste kollegor har en liten bebis hemma, en annan ska snart få en. Det är inte långsökt att ämnet sömn dyker upp lite här och där. Vi har pratat om hur märkligt det är att kroppen hanterar de där småbarnsåren när man väcks titt som tätt och sömnen blir så splittrad. På jobbet finns också en kollega som har doktorerat på ämnet sömn, så vi vet ju hur mycket sömnbrist kroppen klarar av att kompensera för.
Min sömn inatt såg ut så här efter typ halva natten:
Ännumindrefjant försökte göra sig av med en hårboll. Därför åt och kräktes han flertalet gånger någonstans mellan klockan 2-något och halv 4-ish, innan han till sist lyckades. Självklart valde han att krypa in under matbordet, under soffan och under sängen för detta, så att jag mitt i natten fick krypa runt på golvet.
Klockan påstår att jag sov lätt sömn däremellan, jag lutar mig mot att de där klockorna är rätt kassa på att mäta kvaliteten på sömnen. Däremot kan jag hålla med om att jag hade somnat om preciiiiiis innan klockan ringde. Så är det väl alltid.
Nu är jag inte småbarnsförälder och har liksom kommit ifrån den där fasen i livet, men vaknar ändå lite titt som tätt under natten på grund av klimakteriets härliga vallningar. Men att kroppen hanterar det eller kompenserar för viss sömnbrist känns som sömnforskningen måste feltolkat någon data för att ha kommit fram till. Min verkar i alla fall inte göra det. Jag har gått runt som en zombie större delen av dagen och haft så svårt att tänka att jag inte riktigt kom ihåg min inloggning på jobbdatorn. Bara efter en natt av lite större sömnbrist.
Så nu sover jag ikapp.
Kommentarer