Fortsätt till huvudinnehåll

Ledigt.

Snart är semestern över.
IVF-semestern.
Det är svårt att se hur man är när man är mitt uppe i något.
När man håller på och sluta röka tycker man kanske inte själv att man är tjurig.
När PMS-monstret dyker upp tycker man själv kanske att man är trevlig.
När man är mitt uppe i IVF så kanske man själv tycker att man fortfarande är pigg och glad.
Under det här lilla uppehållet har jag blivit påmind om hur jag är när jag är pigg och glad, och så är jag inte mitt uppe i all evig väntan.
Väntan på att börja testa för ägglossning.
Väntan på att göra insättning.
Väntan på blödning eller icke.
För att genast börja om att vänta när besvikelsen kommer.
Livet blir lite mörkare, lite tyngre, lite dystare.
Och jag med det.
Nu har jag haft ledigt från det där, har fått känna mig lite lugnare, lite mer lättsam, lite trevligare.
För jag känner skillnaden nu, när jag tar några steg ifrån allt.
Men snart är det över, dags att börja om och vänta.
Trevliga B.o.B. kommer dra sig lite tillbaka igen, men det är inte med vilja, bara så ni vet, det är mycket roligare att vara trevliga B.o.B.
Fast när jag är mitt uppe i det så kommer jag tycka att jag hanterar det hela väl, att jag inte alls är påverkad, spänd, stressad, ilsken, ledsen, B.o.B:ig.
Ibland är det tur att vi har våra skygglappar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la