Fortsätt till huvudinnehåll

Känslig.

Jag läser boken "Flyga drake" av Khaled Hosseini (troligtvis sist av alla).
Och bölar en skvätt här och där.
Jag läser en intervju om en kvinna som förlorade sin man, och gråter Lille Skutt tårar.
Jag tittar på 112 och blir gråtfärdig.
Jag planterar om en blomma och får knappt ur den ur krukan, och känner för att drämma skiten i golvet.
Jag ska ta på mig en t-shirt efter duschen, som givetvis trilskas, som tishor gör på fuktig hud, och jag är en hundradel från att bli rosenrasande.
Jag ska räkna lite matte, och stiftpennans stift går av hela tiden, så jag vill helst köra den genom bordet.
Sådär en gång i månaden, när alla hormoner rusar till, då är det lätt och roligt att vara kvinna.
Not.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän