Jag är ingen tankeläsare, men jag tror att Polarn var lite nervös inför morgonens utvecklingssamtal. Det behövde hon inte vara. Det var idel beröm för hur hon låg över förväntad nivå i alla ämnen, var duktig på att lämna in uppgifter och bidrog till lektionerna.
Fika!
Kom hem till denna.
En annan sak hon fick beröm för var att hon vågade berätta om en lek som sprids på skolan och bland klasskompisar. Leken gick ut på att någon elev ropade English or Spanish, då måste alla stå still, om någon rörde på sig blev den kallad för gay på ett retsamt sätt. Polarn ville berätta om det eftersom den leken kändes dålig och den första regeln de hade i klassen var att man inte fick retas om kärlek. Läraren visade med all tydlighet att det inte var okej och berättade att hon blev väldigt upprörd. Jag kan ha använt starkare ord än läraren valde när Polarn berättade för mig, men jagvär å andra sidan inte utbildad inom pedagogik på samma sätt.
Jag är stolt över att Polarn reagerar på sådant och vågar berätta för lärarna, även när det är kompisar i egna kompisgänget som leker leken.
Pyret å sin sida genomförde simprov idag. Det som hon bävade så inför ända sedan tredje klass. Det hon kunde gråta sig själv till sömns över.
Provet gick naturligtvis bra.
Jag gick också igenom prövningar under dagen, kanske med mindre lyckade slut och istället högre dos frustration. Men å andra sidan fick jag något för besväret.
Utan att veta om min kakbuffé skrev Pyret att hon ville baka för att fira simprovet, det fick jag så klart godkänna.
Mycket socker idag, men det kändes nödvändigt.
Kommentarer