Livsöden

Det har varit ännu en svår fråga att ta upp, ännu en linje att dra, ännu en situation att ta ansvar i.

Ibland orkar man inte vara den vuxne i rummet, den som ska göra det rätta. Kan inte människor ta ansvar för sig själva och göra det rätta så att vi andra slipper? 

Därtill har det varit många inblickar i livsöden som är alltigenom omöjliga att till fullo förstå. Det är ibland outhärdligt att ta in hur livet drabbar vissa människor. Det skrapar på ens yta och gör en lite skör. Då behövs lite tid att bygga upp en ny hud, en ny barriär, innan nästa öde skrapar på ytan.

Jag tog det här kortet:

Det slog mig att det är som gjort för någon horribel "lifecoach" text.

Som:

I am not what happened to me, I am what I choose to become.

Eller 

Var tacksam för livet.

Livet är inte rättvist, det går inte alltid att styra och grymma saker drabbar människor. Ibland får man inte välja vem man vill bli, man formas av det man är med om. Ibland är det svårt att vara tacksam för livet. Ibland är livet något människor bara hanterar i väntan på att huden ska bli lite tjockare igen. 

Jag önskar ibland att fler skulle kunna sätta sig in i hur livet kan vara för andra, samtidigt som jag tänker att det är bra att inte alla får ta del av det. Vi behöver tro gott om varandra och livet. Vi behöver tro att vi kan göra lemonad när livet ger oss citroner. Vi behöver få behålla vår tjocka hud.