Fortsätt till huvudinnehåll

Hipp, hipp, hurra!

Ännumindrefjant är inte så liten längre, hela 1 år minsann.
Självfallet firades detta med att jag tog med Arvsmassorna och mammakompisens arvsmassa, som ville stanna under dagen också, till djuraffären. Här ser vi födelsedagsbarnet med ena presenten. Han fick också en sån där fisk som rör på sig och en leksak med fjädrar av mammakompisen. Istället för tårta fick han sån där puré på tub som gör alla katter helt tokiga och hjälp att dricka ur sin mugg så ofta han ville.
Ännumindrefjant uppskattade att vara i centrum hela dagen, jag misstänker att han kommer öka på sina diva fasoner nu. 

Arvsmassorna spenderade i övrigt dagen i Polarns rum och kom bara ut för att äta. Vad jag förstår så lärde de sig danser och spelade spel, vilket är bra jobbat eftersom de uppgav att de somnade först klockan 3 på natten. Jag minns tiden när jag orkade vara levande trots minimalt med sömn. 
Jag hade inte heller sovit särskilt fantastiskt, kanske på grund av ljud från Polarns rum hela natten. Dessutom var de lurviga lagom skeptiska till hushållets minderåriga som rört sig som en fnittrande massa genom bostaden. Båda sov klistrade vid mig hela natten så därför sov jag desto mindre.

Jag spenderade dagen med att plantera blommor, rengöra och behandla köksmöblerna, tvätta, titta på tv, prata med Cous-cous och virka klart min kofta.
Ingen aning när jag ska ha den dock, för den är varn och tjock. 

Vid middagstid började luften gå ur alla och Mammakompisen kom och återtog sin arvsmassa. Imorgon är vardagen åter och jag känner mig inte alls redo. Var tog helgen vägen?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.