Fortsätt till huvudinnehåll

Långtifrån bebis och nya hyss.

I hela nio nätter sov Polarn i egen säng hela natten lång. Hon kom till min säng varje morgon och sa:
"Nu är det faktiskt morgon och jag har sovit i egen säng hela natten!"
Jag sa att det var bra jobbat och så låg  vi och myste en stund.
Pyret vägrade envist att sova i egen säng.
Första natten hemma så vägrade Polarn hon med. Analysen är alltså att det krävs fler än 9 nätter för att bryta en dålig vana.

Huvudattraktionen för dagen var att åka och säga "Trevligt att träffas" till en två månader liten gosse på långväga besök. Han var ljuvlig. Jag kör med klyschan: Det är ju otroligt vad små de är, för att den är sann. Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk på de som får bebisar som verkar nöjda med tillvaron, tänk att ha ork att njuta av bebistiden, som alla tjatade om att man skulle göra.
Våra arvsmassor blev lagom avundsjuka när jag slog mig ned med bebis i famnen, och kretsade runt mig som om jag vore nektar. Sedan blev de lagom rastlösa och började "leka" aka "röja loss och skämma ut föräldrar" och klänga på värden som om han vore en klätterställning, men Polarn var ändå artig nog att inte få utbrott förrän vi satt i bilen.

Till läggdags kom den vanliga diskussionen om vem som skulle bli nattad av vem. Vi har löst snacket om vem som ska sitta bredvid vem vid matbordet genom att flytta på bordet så vi kan sitta med barnen mellan oss. Båda sitter bredvid både mamma och pappa. Ha! Nu tröttnade jag på nattningssnacket och övertalade dem att försöka somna på egen hand medan vi satt i vardagsrummet. Eftersom det här nog är en engångsföreteelse/jag hoppas på inget/alla kan vinna en gång så måste jag få tala om att Pyret kom ut till oss en gång, sedan somnade hon, Polarn kom ut två gånger, sedan somnade hon. Det tog en kvart. Skulleköptentrisslott.

Vi får se vad de säger imorgon och hur många vi sover i vår säng i natt.

En omotiverad bild på Polarns senaste grej, hon började med det under resan. Skorna måste stå så för då är det fint. Tydligen. Jag säger inte emot någon som är lite kreativ och visar på ordningssinne. För att inte tala om vad vi ser ut att vara en hurtig familj med alla sprt/fridluftsskor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...