Fortsätt till huvudinnehåll

Göteborg.

Goa, glada, omöjliga bil-staden, Göteborg.
Är det någon utifrån som kan köra bil i Göteborg city utan att djupandas?

Vi spenderade dagen på Universeum. Jag uppskattade den tropiska delen på grund av värme och djur på nära håll.
Barnen uppskattade den vetenskapliga delen på grund av klätter- och klängfaktor, och en mekanisk häst.
Jag uppskattar inte vuxna som inte har koll på sina barn och till och med uppmuntrar barn att tränga sig före, eller föräldrar som går på Universeum med barn som har vattkoppor i hela ansiktet. 

En naturlig klätterapa eftersom hon är så himla orädd.

En lite mer ängslig klätterapa.

För länge sedan visade Couscous hur hon skulle få hästen att svänga, det kom hon ihåg när hon fick hålla i tyglarna själv. Så varför är det så svårt att komma ihåg saker som att äta med gaffeln, använda tvål när man tvättar händer och sitta på rumpan (och inte på fötterna, knäna, kanten av stolen)?

Hon som också säger sig älska hästar men kanske lite mindre entusiastiskt. Fast hållningen visar ju på en viss talang.

Efter Universeum drog vi ner tempot och gick på bio. "Dumma mig 3" fick Pyret att fnissa och skratta så smittande att till och med den buttra pappan i sällskapet bredvid oss började skratta. 

På hotellrummet fanns en sån här. Barnen uppskattade badet något mer än vanligt kan man säga. 

Även om resan går över förväntan så märker jag att jag börjar bli lite trött på dessa ställen för barn. Sjukt skönt att se ungarna ha så himla kul, mindre skönt med stressnivån sådana ställen för med sig. Det här att leva så tätt inpå varandra från tidig morgon till "sen" kväll kan ju också vara lite klaustrofobiskt för någon som behöver andas ibland. Jag kan räkna på ena handen några toalettbesök jag gjort på egen hand, det är som spädbarnstiden på nytt liksom. Och jag minns varför den tiden inte passade mig. Så vi kan väl konstatera att mina tankar om att skaffa sommarstuga i framtiden kan skrotas. Om jag inte skulle åka till den själv då. 
Imorgon drar vi vidare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...