Fortsätt till huvudinnehåll

Göteborg.

Goa, glada, omöjliga bil-staden, Göteborg.
Är det någon utifrån som kan köra bil i Göteborg city utan att djupandas?

Vi spenderade dagen på Universeum. Jag uppskattade den tropiska delen på grund av värme och djur på nära håll.
Barnen uppskattade den vetenskapliga delen på grund av klätter- och klängfaktor, och en mekanisk häst.
Jag uppskattar inte vuxna som inte har koll på sina barn och till och med uppmuntrar barn att tränga sig före, eller föräldrar som går på Universeum med barn som har vattkoppor i hela ansiktet. 

En naturlig klätterapa eftersom hon är så himla orädd.

En lite mer ängslig klätterapa.

För länge sedan visade Couscous hur hon skulle få hästen att svänga, det kom hon ihåg när hon fick hålla i tyglarna själv. Så varför är det så svårt att komma ihåg saker som att äta med gaffeln, använda tvål när man tvättar händer och sitta på rumpan (och inte på fötterna, knäna, kanten av stolen)?

Hon som också säger sig älska hästar men kanske lite mindre entusiastiskt. Fast hållningen visar ju på en viss talang.

Efter Universeum drog vi ner tempot och gick på bio. "Dumma mig 3" fick Pyret att fnissa och skratta så smittande att till och med den buttra pappan i sällskapet bredvid oss började skratta. 

På hotellrummet fanns en sån här. Barnen uppskattade badet något mer än vanligt kan man säga. 

Även om resan går över förväntan så märker jag att jag börjar bli lite trött på dessa ställen för barn. Sjukt skönt att se ungarna ha så himla kul, mindre skönt med stressnivån sådana ställen för med sig. Det här att leva så tätt inpå varandra från tidig morgon till "sen" kväll kan ju också vara lite klaustrofobiskt för någon som behöver andas ibland. Jag kan räkna på ena handen några toalettbesök jag gjort på egen hand, det är som spädbarnstiden på nytt liksom. Och jag minns varför den tiden inte passade mig. Så vi kan väl konstatera att mina tankar om att skaffa sommarstuga i framtiden kan skrotas. Om jag inte skulle åka till den själv då. 
Imorgon drar vi vidare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.