Fortsätt till huvudinnehåll

Eskilstuna.

Vi bokade Coop medlemserbjudande för våra dagar i Eskilstuna.

Comfort hotell är samma hotell vi bodde på förra året, vi fick till och med samma rum, och är suveränt för barnfamiljer. Enda varningen är att i alla fall vårt rum var olidligt varmt och därför är intill omöjligt att få barnen att somna i.

Å andra sidan ingick en "liten" gåva till barnen, varsitt mjukdjur från Parken Zoo. Arvsmassorna kallar dem för katter, jag rättar dem inte, och de blev därför självklart genast förälskade. 


Parken Zoo är för övrigt ett så himla mycket bättre alternativ än Kolmården, och framförallt mycket mer prisvärt.
Riktigt schysst lunch fick man här:
Förutom ett stort zoo så ingår ju ett tivoli fullt med barnvänliga åk. Pyrets skräck efter förra årets försök på Godiståget var som bortblåst och hon ville åka alla karuseller minst två gånger. Jag vill inte ens åka barnvänliga attraktioner en gång. Min nemisis är den här, jäkla "virvelvind" som utnyttjar centrifugalkraften så gott den bara kan. 
Jag hatar den. Pyret hatar den inte. Herr B.o.B. skulle på riktigt kräkas om han åkte den, han klarar inget som snurrar runt. Så jag får åka för jag blir inte sjuk, jag får bara dödsångest. 
Fyra timmar var vi på tivoli-delen. F.Y.R.A. timmar. Jag åkte allt Pyret kunde åka, det mesta mer än en gång. Det där med tivoli som ingår i biljetten kanske inte är så himla bra förresten.
Polarn, hon vägrar åka det mesta och nöjer sig med små tåg och bilar. Ett lite mer vettigt barn.
Lite paus fick vi eftersom Pettson och Findus uppträdde med sin föreställning. Arvsmassorna var väldigt förtjusta. 
Till middag, när parken stängt, provade vi "Pinchos". 
Nja.
För att inte ha servitriser så sprang det i alla fall runt rätt många servitriser och visade till borden och plockade undan varefter.
Dessutom behövde man äta så pass många små rätter att priset inte alls stod i proportion till självserveringen.
Fast portionerna var ju lagom för barnen.

Innan läggdags roade sig barnen i hotellets lekrum. Mamma roade sig med att sortera tillbaka leksakerna i rätta lådor och askar. Ja, det är fel på mig, men å andra sidan är andras barn tydligen otroligt slarviga. Bilar bland köksleksaker, pyttsan. 

Till sist. Pyret bestämde sig för att köra på hip-hop-stuk idag. Kepan bak- och fram, knälånga jeansshorts som ständigt åkte ner och visade boxers under och gympaskor som hon älskar till döds eftersom hon ärvt dem av sin kompis. 
4 going on  14.

Nu ser jag fram emot att det ska bli morgon så jag får äta en suverän frukostbuffé.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...