Hela vår politiska elit beter sig som att de sitter i sandlådan.
Vi började arbetsdagen med att gråta tillsammans med en så rar kollega som lidit en så sorglig förlust.
Arvsmassorna beter sig som att de befinner sig i orättvisans högborg där jag och herr B.o.B. är deras illasinnade fångvaktare. Fast de är fångade i en borg där de får göra utflykter och får glass.
Jag har ont i halsen och har feber, igen.
Några grannar sjunger och spelar klockan 21.39 på kvällen. Hits från topplistorna. I för skrikig och hög ton. Och för snabb takt. Med tamburin och trummor. Jag ska gå upp 5 imorgon och sköta behandlingar när vi är underbemmanade.
Någon gjorde mig ledsen och besviken idag.
Några tonåringar har gruppmöte utanför fönstret där de diskuterar PS-spel, polare och mopeder. Högljutt.
Vissa dagar vill man ju bara dra täcket över huvudet och använda någon psykisk försvarsmekanism som gör att dagen bara försvinner. Fast det är svårt till ljudet av en falsk och hetsig Despacito och målbrottsröster.
"Ja ä int' bitter!"
Eller vänta, jo, det är jag ju.
Kommentarer