Fortsätt till huvudinnehåll

Veeee, Aaaaa, Beeee.

Vabuari hinner lagom inledas förrän vi inreder vår sjukstuga.
Pyret fick en inte så trevligt låtande hosta framåt natten i sällskap med lagom mysiga 39 grader. Hon var hjärtskärande ynklig under natten men vi skrapade ihop lite sömn ändå.
Så kom morgonen och hon var pigg, även fast hon fortfarande pendlade mellan 38.5 och 39.1 och lät som om hon rökt och druckit lite för mycket i för många år. Det hoppades, dansades och tjatade om att gååå uuuuuttttt, samtidigt som hennes syster var som en övertänd studsboll som höll på att bli attackerad av myroribrallan. Så vi tänkte att något måste vi aktivera oss med och en lunch ute kändes lagom. Pyret blev motiverad att äta lite men ville inte alls nöja sig med så lite aktivitet, fast ögonen var feberglansiga. Polarn var så rackarns pigg att hon inte ens kunde förmå sig sitta still och äta men tjatade konstant om att hon ville gå till bilen och åka hem. Det blir aldrig rätt hur man än gör.
Pyret sov sedan bort några timmar, efter att ha somnat i bilen, och var lite mer sjukling efter att hon vaknat. Rosiga kinder, varm som en vedugn, mer ointresserad av mat än någonsin och placerad i soffan i timmar.
Polarn var som en intressant kontrast en trotsig, busig, övertänd studsboll med allvarliga hörselproblem resten av dagen.

Nu kör vi vab-vecka då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.