Sjukstuga eller lekstuga.

Pyret tog sovmorgon och släpade sig ur sängen strax innan 10. Sova bort det sjuka var tydligen en bra taktik för sen låg tempen på 36.7 och tempot på noll till hundra på fem hundradelar.
Förutom snoriga näsor har båda arvsmassorna varit fullkomligt oberörda av eventuell virus invasion.
Vi har:
Tagit promenad till parken och hälsat på djuren, promenerat och kollat på ett bygge, och gått och handlat. Med betoning på gå, för vagnen transporterade bara hem en trött minsting, men var i övrig mest accessoar.
Vi har lagat lunch, bakat banankaka och lagat middag tillsammans.
Vi har fikat till filmvisning.
Vi har hjälpts åt att hänga tvätt.
Vi har gjort pärlhalsband (Pyret), respektive hällt pärlor överallt (Polarn).
Vi har lekt tåg och laga Blaze (som i Blaze och monstermaskinerna). Det sistnämnda var min favoritlek eftersom det innebar att jag skulle ligga i sängen medan de sprang och hämtade saker för att fixa mig.

Vi åker tåg.

Jag som hade en plan att de skulle ligga avslagna i soffan halva dagen i någon feberdimma, medan jag tog igen lite av de 6 kapitel jag ska hinna läsa och analysera innan onsdag.

Ha ha ha ha ha.

Vilken rookie.

Jag kommer skratta ända till midnatt, både ikväll och imorgon, åt mina idéer.

Jag får trösta mig med att resultatet från fytusantentan från i julas, den där 10-12-sidor mardrömmen, kom idag.

Mellan allt torkande av snor, matfläckar, rumpor och kissfläckar (Polarn vill öva på att vara utan blöja) kunde jag vara lite chockskadad över ett B. Jag som redan gillade läraren är typ kär i honom nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen