Vi har påbörjat första delen av två i kursen Forskningsmetoder. Det vi ska lära oss är hur undersökningar, forskning och statistik är uppbyggt, vilka olika typer det finns, vilka variabler som är med eller saknas, hur det kan vridas och vändas på resultat och hur man kritiskt kan granska resultaten. Lite sånt.
Jag konstaterar torrt att det nog kan bli intressant och användbart men kommer göra oss till en plåga för vår omgivning. Som en som redan intresserat sig för sådan och läst om det på egen hand så är jag inte helt ovan vid att hitta fel i argument som "forskning visar", "det finns undersökningar som säger" och "statistik visar", men efter den här kursen kommer det väl bli så mycket roligare med sådana argument. För mig alltså. Kanske inte för andra.
Nördvarning är härmed utförd.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer