Polarn tassade in klockan 4.17 och ville "sova mamma". Varm som en kamin låg hon sedan och vred sig hitan och ditan till klockan 5.30. Jag tänkte gå upp klockan 6.00.
Pigg som en mört efter en rejäl röjarskiva märkte jag av små tecken av att vara lite sliten. Som att jag försökte äta kaffet med skeden till gröt skålen. Som att jag bad Polarn att borsta dammsugaren istället för tänderna. Som att jag satte upp håret i tofs utan att ha en snodd.
Huvudvärken och rethostan som tilltog utmed dagen kändes därför enbart som en bonus. Speciellt när man sitter på en workshop för att lära sig ett dataprogram för att koda statistik. Om inte 20 - någontingarna utan barn och med sömn hänger med, hur ska jag då ha en chans?
Dagen rent plugg mässigt blev ännu en jag-tar-tag-i-det-absolut-mest-akuta-och-hamnar-efter-i-läsanvisningarna-med-några-kapitel-till. Jag tänkte att det skulle hjälpa stressymtomen lite.
Det gjorde det. Magkatarren är tillbaka.
Pyret ville dra sitt strå till stacken och kompade middagen med en tilltagande feber. Säkert för att vi just hade ringt förskolan och meddelat att hon skulle återvända imorgon.
Jag ägnade kvällen åt att analysera en forskningsartikel till morgondagens gruppuppgift men la ner projektet innan det var klart eftersom jag läste på fel sida två gånger på raken och skrev på fel fråga.
Nu ska jag gosa ner mig i sängen i fem minuter innan jag är säker på att rethostan kommer tvinga mig till en av flera nätter där jag ska "sova" sittande, i ett försök att få i alla fall någon minuts sömn här och där.
Kommentarer