Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens festival

Stockholms kulturfestival är igång och den borde vi ju kunna fördriva några timmar på, tänkte jag.
Arvsmassorna var kanske inte supertaggade, men på tåget in stötte vi på Polarns fritidsfröken, en alltigenom härlig människa som Polarn avgudar. Hon skulle också till kulturfestivalen, så då blev den lite intressantare. Vem lyssnar på mamma när man kan lyssna på andra. 

Vi började med att köpa Smoothies för en billig peng i Arlas foodtrucks, där överskottet gick till Bris. Det kändes ju fint och var gott. Några meter längre bort spanade vi runt i Kungsträdgården där det skulle finnas så mycket att se och göra, fast upptäckte att det nog mest var riktat till yngre barn. Då satsade vi på Norrtullsbron där det var ett gäng foodtrucks för alla smaker, jag tänkte att vi kunde ta en mysig lunch. Fast Arvsmassorna kom inte överens, det var så mycket folk.och jag började bli trött. Vi gick till City food hall och kunde välja något alla ville ha istället. 

Men nu kändes det som att vi borde få ut något av den där festivalen innan vi åkte hem. Pyret hade nämnt att Olivia Lobato, som skulle spela, har gjort en av hennes favoritlåtar. Så vi gick till Skeppsbron för att Arvsmassorna skulle få gå på sin första konsert, typ.
Polarn kanske inte hade den bästa timmen av sitt liv, men Pyret blev nöjd. Jag som trodde att jag inte visste vem den här artisten var insåg att jag hört en massa av låtarna, gamlingen har mer koll än man tror.

Men efter spelningen tog vi en promenad till söder och åkte hem. Jag var helt slut av alla människor, höga ljud och vindbyar. Gamlingen är gammal trots allt. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.