Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens tomma brevlåda

Jag minns när vi hade "vår" brevbärare i kvarteret. Hon som levererade posten i brevlådan långt efter att eftersändningen gått ut.
Hon som visste att man flyttat hemifrån.
Hon som lämnade presenter till ens katter. 

Nu är det här posten:
När man bott på samma adress i 11 år, har en stor brevlåda, bor i flerfamiljshus och har namnet tydligt på brevlådan och i porten. 
Att få post är lite som att köpa avacado; det är ett rent lotteri vad man får. 

Jag tycker att det är en mindre skandal att vi har ett företag som beter sig som Trump utan att det blir större protester. De levererar inte post, tar inte ansvar när de slarvar bort försändelser och minskar servicen i en rasande takt. Vid klagomål försöker de initialt hitta fel på den som framför klagomålet och levererar sedan en AI genererad "ursäkt". Samma typ av "ursäkt" som Ebba Busch som ber om ursäkt utan att alls be om ursäkt.
Förlåt att det har blivit fel men det är ju inte så att vi egentligen gjort något fel, vi ska bättra oss men kan inte lova något bättring, typ.

Det pratas om kontantdöden och hur negativt det är, men butiksdöden som tvingar oss att handla på nätet och därmed utsätta oss för det skämt som posten är idag tycker jag är ett minst lika stort bekymmer. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.