Jag hade äntligen möjlighet att följa med på arvsmassornas gradering i pyjamasklubben. Den här gången var det betydligt mer nerver eftersom ett nytt bälte skulle innebära att gå till avancerad nivå.
Jag hade lätt migrän under morgonen och skulle sedan lotsa dessa nervknippen till klubben, väl där var det lite föreningar från tidigare gruppens gradering. Det kan hända att mina nerver under denna härliga väntetid också var precis på gränsen innan de äntligen släpptes in.
Trots nerver på utsidan så klarade de av terminologi, mönster, sparring och att krossa plankor. Så de tillhörde de lyckliga som efter tre timmar fick gå och hämta diplom och nytt bälte, denna gång ett blått. Nu är de så taggade på nästa termin och framtida bälten.
För att fira detta fick de middag på Pinchos.
Det var de verkligen värda. Jag var på vippen att börja böla av stolthet flera gånger under graderingen, även när andra i klubben var så himla duktiga. Så himla fint att se dem våga och kunna så mycket.
Nu ska vi bara ta tag i det där att de båda fortfarande tror på tomten. Pyret sa nu att andra i klassen ifrågasatt att hon fortfarande trodde på tomten, för alla visste att det var föräldrarna som ordnade julklapparna. Men Pyret ville gärna fortsätta tro på tomten.
Jag känner mig lite ambivalent till att hålla den fantasin vid liv. De borde kanske följa sina jämnåriga och de tror inte längre, samtidigt som det är något väldigt fint över att vi lyckats hålla dem i den magiska julbubblan. Jag tror att det är dags att spräcka bubblan, med vetskapen om att julen kommer bli lite mindre magisk.
Att vara mamma är fantastiskt, man får uppleva så stora ögonblick. Det är också hemskt eftersom man får krossa deras drömvärld.
Kommentarer