Fortsätt till huvudinnehåll

Det går undan

Arvsmassorna fick gott om julklappar som går att roa sig med, de skulle hållas sysselsatta under jullovet. 
Polarn fick (självklart) Lego av sin morbror, nu har hon gått över till tekniklego:
Tanken var att det skulle ta lite längre tid att bygga. Hon började igår:
Hon är så sjukt duktig på det där, behöver ingen hjälp alls. Om hon brukar vara taggad på sina Legobyggen är hon överexalterad denna gång eftersom hon så gärna vill köra den. Hon sa idag att hon nog skulle ta en liten paus och fortsätta imorgon, för även om hon gärna vill bli klar, så vill hon ju inte att bygget ska ta slut. I nästa mening började hon planera för vilket Lego hon ska önska sig i födelsedagspresent.

Pyret har fortsatt pyssla med sin lera och idag skapat denna kreation:
Hon började med lera för 3 dagar sedan! Den där ungen! Allt som krävs är att titta på lite bilder på nätet, tydligen. 

På kattfronten inte mycket nytt. Kattbebis visade sig vara typen som kryper in under täcket på natten, upptäckte jag när jag vaknade på morgonen. Hon kom också väldigt nära storkatten idag; spänningen var total:
Skillnaden i storlek är ju fantastiskt lustig.

Storkatten fick sig en genomgång av pälsen idag:
Hon uppskattar det mer än vad det ser ut.  Hon kelar alltid i början, blir allt mer irriterad, och slutar med att vara tokförbannad. Men hon är också alltid mer sällskaplig en stund efter. Och se så tjusig hon blir:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.