Fortsätt till huvudinnehåll

Effektiv anpassning

Nu har jag ju nyligen varit sjuk en sväng till och därför haft några dagars uppehåll i träningen. Fast jag måste påminna mig varje gång om att det uppehållet blir mindre än vad jag tror. 

Jag försöker lyssna till kroppen och inte köra på för hårt, och just nu får jag lätt hög puls, jag har ont i kroppen till och från, är så trött att jag nästan somnar mitt på dagen, och känner mig yrslig då och då. Dessutom har jag troligen fått lite magkatarr eftersom jag emellanåt får en svidande värk sådär mitt mellan bröstkorgens revben.

Så jag har hoppat över träningspass. Eller?

Jag tänker att bara ta sig igenom en dag på jobbet är träning nog efter att ha vabbat och varit sjuk. Och jag pressar nog egentligen kroppen lite för hårt ändå, eftersom jag promenerar till och från jobbet. Det är ju lite av en rivstart efter mer än en veckas stillasittande, sömnbrist och virus, att knata mellan 7-10 km per dag.

Och det här visar väl att jag inte borde se det som att jag hoppar över träning bara för att jag avvaktar med löpning och cirkelpass:

Jag får revidera tankarna och se att jag anpassar träningen efter kroppen, för tränar gör jag ju varje dag ändå. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.