Jag roar mig under mina promenader med att lyssna på tidigare kollegans senaste bok:
Generation Trauma.
Det är några skönhetsfel här och där men om det får finnas misstag i välrenommerade ljudböcker så är det väl inget att haka upp sig på. Dessutom, hantverk ska få vara något levande. Det är som att jag vill hylla de där små misstagen som en kontrast till all perfekt yta i dagens AI-våg.
Jag läser den otroligt hyllade Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin. Jag får stämma in i hyllningskören, det är en väldigt finstämd berättelse som drog in mig från start och jag känner ett starkt behov av att få veta mer om karaktärerna. Kanske lockar denna berättelse också för att karaktärerna inte äe perfekta, de har sina skönhetsfel och gör sina misstag.
Utmärkt lyssning med välformulerade vinklar och redogörelser. Men jag kan inte låta bli att undra om det är en felsägning när det i ett kapitel pratas om en sammankomst där kliniker medverkar. Betoningen hos uppläsaren när han uttalar ordet kli-NI-ker är som ordet för en klinik, som i mottagning, vårdinrättning eller liknande. Jag tror att det som syftas på är mer som en person som arbetar på klinik, en kli-ni-ker. Sådant roar mig.
Jag roar mig också med att komma något varv längre på tröjan min.
En stund innan jag somnar underhåller jag mig med en fysisk bok. Någon sida orkar jag alltid läsa oavsett hur trött jag är. Ibland blir det också väldigt trevlig läsning, som det är just nu.
Summan är att jag underhålls mest av att komma under en snygg yta och bort från perfektionen.
Kommentarer