Vardagarna brukar alltid kännas lite tristare efter sommaren och då kan det hjälpa att boka in lite händelser. Dessutom är jag av övertygelsen att det är bra både för mig och arvsmassorna att få variera intrycken emellanåt. Så efter middagen gick vi och tittade på opera med Maya de Vesque och Charlotta Huldt–Ramberg.
En alldeles lagom föreställning med operaklassiker som till och med arvsmassorna kände igen. Mellansnacket var avslappnat och charmigt, från uppenbart rutinerade artister. Arvsmassorna höll kanske inte ut hela timmen, men de kunde efteråt berätta vilka sånger de kände igen och Polarn var imponerad av hur högt och länge de kunde sjunga. Så stolt över att de ville prova på och hitta det som de kunde uppskatta, och inte bara direkt avfärda det som konstigt eller tråkigt. Det ska nog gå att få dem ur klorna på Netflix och Roblox emellanåt.
Kommentarer