Fortsätt till huvudinnehåll

Inte ens nära

När jag vaknade imorse ville jag inte det. Vakna alltså. Men det gjorde jag ändå, jag klev till och med upp. Jag lyckades göra mig iordning för dagen och få upp arvsmassorna. Minst av allt ville jag promenera till jobbet och då är det dags att börja ana oråd. Jag vill alltid promenera, typ, och jag gillar att gå till jobbet, till och med på dagar när jag ska göra saker som känns svintuffa. 
Idag var en sådan dag, när jag behövde göra saker som känns svintuffa, men jag gjorde det på något sätt. Fast jag letade desperat efter choklad under tiden, på ett typ zombie-letar-efter-hjärnor- sätt. Borde fattat då. 
Sedan kände jag mig ledsen, för att jag läste en sak som var sorglig, men det gör jag ofta i mitt jobb. Sen kände jag mig ledsen för att jag läste en sak som bara kändes så fin. Det händer också ofta i mitt jobb. Ledtråd pä vågrätt, rad två: Berg- och dalbana.
Jag hade betydligt mer spänst i stegen på väg hem, kanske för att jag var så himla hungrig, fast jag ätit lunch, äppelpaj (som ena chefen gjort), banan och två clementiner. Men när det var dags att äta mådde jag istället lite illa, så halvdan aptit ändå.
Under kvällsträningen kände jag mig lite yr, och fick ont, igen. Som vanligt den där jäkla smärtan. 
Sen dök notisen upp!
"Håll koll på mensen den borde börja snart!"
fattade jag.
Ledtrådarna hade hopat sig som i en kioskdeckare under dagen. Men tills sist fattade även jag.
Tur att ha en app som har koll, för jag har svårt med det just nu när den kommer och går som den vill.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...