Fortsätt till huvudinnehåll

Att göra listan krymper

Blommor är planterade,
Saker är lagade.
Toppar är klippta.
Kattklor är klippta.
Päls är borstad.
Gardiner har bytts.
Barnrum har städats.
Jag har till och med kommit iväg och köpt nya köksknivar.
Valet föll på Fiskars Hard edge kockkniv. Jag kände inte att jag har matlagningsskills som motiverade att köpa en Global.

Jag kom mig också äntligen för att reda ut den enorma härva Lillfjant gjort av mitt garnnystan.
Och då kunde jag börja sticka på Pyrets halsduk.
Japp, jag ska prova att sticka denna gång. Det borde gå att lära gamla sig nya saker fortfarande.

Eftersom det var lång-löprunda-dag blev det också stor frukost.
Med en snarlik lunch.
Men till middag blev det ingenting för då hade jag mensvärk. Igen. 

Jag fick också lite ro till att läsa och avbröt senast valda bok till förmån för denna:
Blir du ledsen om jag dör? Av Nicolas Lunabba. Otroligt gripande och högst aktuell i dessa tider när det vrålas om hårdare straff, trots att det inte föredaller ha något stöd för att vara verksamt. Som tankenöt; om hårdare tag funkar, borde inte delstater i USA som har dödsstraff ha extra låg nivå av brottslighet då?  
Här får man kliva in i verkligheten där det svårare alternativet väljs, där någon kämpar och förstår på samma gång. 

För att hålla hoppet uppe tills vi läser nyheterna imorgon bitti så har jag bevis för att mirakel sker. Gammelkatt kom och kelade fast Lillfjant låg och sov i mitt knä.
Bildbevis!! 
Allt kan hända, och allt kan vända.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.