I ett helt makalöst sensommarväder var det inte svårt att slå rekord.
Lilla söta rara kroppen, vad den ställer upp på. Från de där rundorna med 1x1 minuters intervaller, till över 5 kilometer utan en enda gåvila. Jag som inte trodde den magiska 5 kilometern var möjlig, nu tänker jag att en mil innan jag fyller 50 borde gå att uppnå.
Jag och Pyret satt i solen och fikade medan Polarn var på kalas.
Vi gick hem och pysslade för att hon ska få det rum hon önskar sig, och nu börjar det nog utkristallisera sig en mer tydlig vision.
Vår middag serverades på de soliga nyköpta tallrikarna.
För att matcha den nostalgin började jag titta på gamla goda Riket till kvällen. Det ska visst dyka upp en fortsättning.
Kommentarer