Fortsätt till huvudinnehåll

Sunkigt

Arvsmassorna var i en godisbutik i lördags. Inte i favoritbutiken, utan en som fick duga när ingen orkade åka iväg för att få den obligatoriska sockerkicken. 
Jag slungades tillbaka till tveksamma ideal som härjade på 80-talet när jag såg att de sålde dessa:
När jag var liten var det chokladcigaretter, nu var det tuggummicigaretter. Jag kunde inte ens föreställa mig att det var tillåtet att sälja den typen av varor längre. Fast att det säljs betyder såklart inte att det är tillåtet. 
Nästa steg är att fundera över hur omedveten om samtiden butiksägaren är som tar in en sådan vara. Kom igen, godis som ser ut som ett riktigt cigarettpaket, för att 7-åringar ska gå runt och låtsas röka då eller? Så himla sunkigt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän