Fortsätt till huvudinnehåll

Kattastrof

För att nyttja vad som kanske blir sista varma dagen på ett tag blev dagens outfit denna:
Lagom blandning mellan sommar och höst kanske? Lite en dag på kontoret kanske?
Inte anade jag att jag skulle behöva klättra bland taggbuskar i en skogsdunge senare denna dag. Vilket inte är så mycket en dag på kontoret outfit kompatibelt.

Det började med att jag och Polarn hörde en katt skrika så förtvivlat i skogen på vägen till skolan. Jag blev lite orolig för att den skulle vara skadad, men oron lättade när vi lyckades locka fram den.
Förutom en fästing i pannan och lite rinniga ögon så var den välgödd och vid god vigör. Den var också otroligt kelsjuk. Inte läge för att ingripa på något sätt bedömde jag.

Det bedömde inte Pyret och hennes kompisar när de var på väg hem. Då befann sig katten i en närliggande skogsdunge, och de tyckte att den såg jättesjuk och skadad ut. Så mycket att de ringde oss föräldrar, varav en ringde Djurambulansen. 
Jag kunde sluta några minuter tidigare och ta mig till platsen innan Djurambulansen kom. Katten hade inte velat gå med på barnens plan att krypa in i en ryggsäck, men kelade med dem och höll sig på samma plats. De satt med katten i mellan 1,5-2 timmar. 
Så här var den när jag kom fram:
Den kisade mycket, men låg å andra sidan i solen. Den ville inte ställa sig upp, men ville bli klappad. Väldigt svårbedömd status skulle jag säga. Men räddningen anlände!
Och den tappra mannen tittade till katten och bestämde sig för att hämta en bur för att ta med den. Katten bestämde att det var en dålig plan. Den fångades men slant som räven ur näven, med en ljudlig protest. Sen drog den med pondus och god fart genom skogen. Så tillräckligt god kondition för det i alla fall.
Inget mer kunde göras i det läget, vi fick alla gå hem.

Pyret har fortsatt varit ytterst bekymrad för katten, och började gråta när det var läggdags. Jag lovade att hålla utkik efter katten nästa dag, påminde att Djurambulansen sagt att vi kunde ringa igen om vi fick fatt i den och jag informerade om hur tåliga och driftiga djur katter är. Dessutom berömde jag henne för hennes engagemang. Sedan försöker jag jobba med hennes föreställning att alla katter som är ute utan halsband är hemlösa, för den skapar onödigt mycket oro. 

Några andra som ska ha beröm för sitt engagemang är uppenbarligen Djurambulansen. Så jag gjorde så här:
En blygsam gåva från mig och arvsmassorna.

Så får vi se om vi kommer till jobb och skola imorgon, eller fastnar i att fånga en katt. Ska klä mig mer anpassat efter det scenariot. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...