Fortsätt till huvudinnehåll

Kattastrof

För att nyttja vad som kanske blir sista varma dagen på ett tag blev dagens outfit denna:
Lagom blandning mellan sommar och höst kanske? Lite en dag på kontoret kanske?
Inte anade jag att jag skulle behöva klättra bland taggbuskar i en skogsdunge senare denna dag. Vilket inte är så mycket en dag på kontoret outfit kompatibelt.

Det började med att jag och Polarn hörde en katt skrika så förtvivlat i skogen på vägen till skolan. Jag blev lite orolig för att den skulle vara skadad, men oron lättade när vi lyckades locka fram den.
Förutom en fästing i pannan och lite rinniga ögon så var den välgödd och vid god vigör. Den var också otroligt kelsjuk. Inte läge för att ingripa på något sätt bedömde jag.

Det bedömde inte Pyret och hennes kompisar när de var på väg hem. Då befann sig katten i en närliggande skogsdunge, och de tyckte att den såg jättesjuk och skadad ut. Så mycket att de ringde oss föräldrar, varav en ringde Djurambulansen. 
Jag kunde sluta några minuter tidigare och ta mig till platsen innan Djurambulansen kom. Katten hade inte velat gå med på barnens plan att krypa in i en ryggsäck, men kelade med dem och höll sig på samma plats. De satt med katten i mellan 1,5-2 timmar. 
Så här var den när jag kom fram:
Den kisade mycket, men låg å andra sidan i solen. Den ville inte ställa sig upp, men ville bli klappad. Väldigt svårbedömd status skulle jag säga. Men räddningen anlände!
Och den tappra mannen tittade till katten och bestämde sig för att hämta en bur för att ta med den. Katten bestämde att det var en dålig plan. Den fångades men slant som räven ur näven, med en ljudlig protest. Sen drog den med pondus och god fart genom skogen. Så tillräckligt god kondition för det i alla fall.
Inget mer kunde göras i det läget, vi fick alla gå hem.

Pyret har fortsatt varit ytterst bekymrad för katten, och började gråta när det var läggdags. Jag lovade att hålla utkik efter katten nästa dag, påminde att Djurambulansen sagt att vi kunde ringa igen om vi fick fatt i den och jag informerade om hur tåliga och driftiga djur katter är. Dessutom berömde jag henne för hennes engagemang. Sedan försöker jag jobba med hennes föreställning att alla katter som är ute utan halsband är hemlösa, för den skapar onödigt mycket oro. 

Några andra som ska ha beröm för sitt engagemang är uppenbarligen Djurambulansen. Så jag gjorde så här:
En blygsam gåva från mig och arvsmassorna.

Så får vi se om vi kommer till jobb och skola imorgon, eller fastnar i att fånga en katt. Ska klä mig mer anpassat efter det scenariot. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.