Fortsätt till huvudinnehåll

Halva veckan

Om vi ska göra någon slags halvtidsanalys av denna vecka så kan dagens iakttagelser kanske vara av intresse.

Dagen började med distansarbete, vilket är detsamma som blodtryckshöjande aktivitet. Tänk om datorjäveln kunde fungera någon gång man jobbar hemifrån. Idag gick allt igång som det ska, vilket var otroligt överraskande, men snart bestämde den sig för att uppdatera journalsystemet och sen låsa sig totalt. Det var ju 30 minuters arbetstid åt skogen. 

Att jag jobbade hemifrån var för att arvsmassorna skulle iväg för ny fotografering, denna gång med syskontema.
Det togs väl inte helt väl emot att stå och hålla om varandra, men de gjorde det, som proffs. Pyret som är med halv fot i tonåren var kanske mer besvärad än Polarn. För Polarn var det nog mest en chans att få en kram av storasyster och att få göra storasyster generad. 

Efter fotograferingen åt vi middag på Koh phangan.
Stekta nudlar, så himla gott!

Sen förstår jag att det är många som väntar på en uppdatering om hur det går för Lillfjants projekt. Jag kan meddela att hon jobbar på bra.
Hon förefaller inte ge upp striden mot kartongen i närtid.

Jag betraktade mina korkskruvslockar som dyker upp när jag tränat. 
Undrar vad det kommer utvecklas till att bli för frisyr om några år. Grå och lockig?

Efter träning och dusch bäddade jag med secondhandfyndade påslakan.Så. Himla. Sköna.
Inte gillat den romantiska stilen direkt, men vem bryr sig.

Så dagen var varierande, hög och låg, men övervägande positiv. Är väl analysen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.