Fortsätt till huvudinnehåll

Utvecklande

Pyret skulle ha sitt första utvecklingssamtal med en av de nya lärarna. Omdömet var att hon var smart, modig, ansvarstagande, bra på att fråga för att lära sig mer, bra på att säga till när hon upplevde att något var orättvist för henne själv eller hennes kompisar, presterade väldigt väl på alla uppgifter, var bra på att förstå instruktioner, var en fin kompis och allt igenom bra på att vara en elev. 
Målet blev att hitta sätt att göra skolarbetet tillräckligt utmanande, så att det inte upplevdes som för lätt, och att hjälpas åt att sänka kraven.
Finaste Pyret tyckte mest att det var genant att få höra alla fina beskrivningar men sa att hon behövde kunna känna att det var okej att göra fel. Jag hoppas att vi kan hjälpa henne med det, för det känns som ett sådan enormt slöseri att så mycket otvungen talang ska slösa bort så mycket energi åt oro och ängslan. Hon har inget att oroa sig för, allt kommer ju utan ansträngning. Kollegan berättade att sonen, som går i 9:an kommit hem en dag och sagt att nästan alla tjejer började gråta om de fick ett B, vilket han tyckte var "så jävla sjukt". Och visst är det. Men läraren verkade fin och hade flera knep om hur vi ska hjälpas åt att minska krav och öka glädjen. 

Både Pyret och Polarn rundade av denna dag och skolvecka med att ha fredagsmys med kompisar. Så jag kom hem till detta:

Tweenieflocken utfodrades med hemgjord pizza.
Det gick hem (jag hann norpa åt mig några bitar).
 
Sen var det chips och Fångarna på fortet innan huset tömdes klockan 20.30. Jag blev helt slut men fick lov att sitta uppe en stund eftersom nya säsongen hade kommit!
The Handmaid's tale
Så skrämmande hur vi närmar oss ett lika mörkt samhälle. 
Och på så sätt rundar vi av arbetsveckan och inleder helgen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.