Polarn och jag började dagen med att åka in till staden för ett besök här:
Barnortopeden.
Croissantsemla. Den liknade min favorit wienersemlan, så den var god.
Precis innan jullovet svullnade en fotknöl upp, sedan dess har någon svullnad på eller mellan fotknölarna funnits där och hon har haft ont. Lättakuten sa inflammation i en sena. Foten skulle lindas i två veckor och hon skulle äta Ipren.
Det hjälpte inte.
Vårdcentralen sa samma sak och kollade för säkerhets skull upp med röntgen. Nu hade knät på andra benet också börjat värka.
Mer Ipren och förband hjälpte fortfarande inte.
Så nu var det besök på ortopeden.
Han sa att en benbit har knoppats av från fotknölen och den irriterar senan som går förbi. Det fanns ingen direkt åtgärd annat än att växa klart, för då skulle benbiten stabiliseras. Alltså kan hon dras med det här i flera år. Hon fick remiss för att göra inlägg till skorna för att se om det kan underlätta.
Knät var inflammerat för att hon växer, det var vanligt men man vet inte varför direkt. Det skulle också bli bättre när hon vuxit klart.
Polarn blev lite ledsen av att höra att det inte fanns så mycket att göra och att det skulle ta lång tid. Det blev jag med, men samtidigt lite lättad av att höra att hon inte kan förvärra något utan kan hoppa, springa och leka som vanligt men självklart får anpassa sig efter smärtan.
Som tröst fick hon som hon önskade och vi gick in på 7 eleven och köpte fika.
Även om det var lite deppiga nyheter vågar jag tror att det inte kommer bli så dystert som det känns. Jag håller hårt i beskrivningen att besvären kommer komma och gå, så vågar vi tro att det här snart går över och bara kommer på små besök ibland.
Kommentarer