Fortsätt till huvudinnehåll

Dagen gift

Serien heter Gift vid första ögonkastet och några av männen i den här säsongen är verkligen som ett gift som sprider sig direkt när man ser dem. 
Jag förstår verkligen inte varför jag fortsätter att titta, det är som en horribel olycka jag inte kan låta bli att glo på. 
En man som duckar frågor och vägrar stå för vad han tycker, en annan som säger att han inte alltid varit "Den varma och kärleksfulla mannen du ser framför dig." fast han utstrålar beräknande kyla i alla klipp. Och ett par som diskuterar frågan: "Vad kommer först för dig, din man eller dina barn?" Stor tvekan uppstår, det är en svår fråga och hon "kommer nog inte kunna välja." Ja, jag fattar att man i en fungerande relation behöver bejaka relationen och sin partner och att det blir positivt även för barnen. Men, frågan var inte ställd så, frågan var Vad kommer först. Mitt svar skulle vara: Barnen är skyddslösa och beroende av mig medan min partner är en vuxen person med egen agens, därför kommer barnen först. 

Som väntat tog inte terapeuten tydlig ställning emot toxiska åsikter som att män och kvinnor inte kan vara vänner, för en av dem skulle oundvikligen bli attraherad av den andre. Herregud, en liten markering att de flesta vuxna människorna kan hålla sin sexualitet i schack och att sådana åsikter begränsar ens partners utrymme hade varit fint. 

Den enda toxiska relation jag har är med denna herre:
Han får mig att göra precis som han vill, till och med att ta bort mobilen för att fortsätta leka i vattnet. Han begränsar mig inte dock, han bara berikar. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...