Att skaffa barn lite senare i livet kanske inte är så smart, i alla fall inte för mig som uppskattar att sova.
Så här; först två graviditeter tätt inpå och de orsakar viss sömnbrist utifrån välkända svårigheter att vända på kroppen, att vara ständigt kissnödig och få kramp i vaderna varannan natt.
Sedan två bäbisar som vill göra sitt jobb och äta titt som tätt.
Sedan blir bäbisarna till små barn som vaknar, vill sova bredvid och tackar för det genom att sparka på en hela natten.
När barnen väl är tillräckligt stora för att sova i sina egna sängar hela natten, då slår klimakteriet till.
Jag har, peppar peppar, varit förskonad från några större vallningar under nätterna, visst, jag kan få det emellanåt men de kommer oftare under dagen. Det som stör min sömn mest är att vakna kl 3 på natten som att någon har tänt stängningslampan på nattklubben och inte kunna somna om.
Jag försöker sörja både tiden när jag klarade av att upprätthålla någon vettig funktion på 4 timmars sömn och tiden då jag fick sova en hel natt rakt igenom. Det sorgearbetet går inte så bra, jag blir mest bitter. Kanske för att jag ligger vaken på natten och då är det inte ett överflöd av positiva och rofyllda tankar.
Jag borde köpa den här ringen från Idanceforcookies för att ge mig själv någon pepp.
Kommentarer